Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

söndag 22 maj 2011

I minimalismens land

NEJ jag har inte ens sippat på vinet. I minimalismens land är även vintilldelningen avskalad.

Att äta på lyxkrog är inget jag eftertraktat, eller direkt saknat, men det är alltid kul att vidga sina vyer. Det är såklart ingenting som jag med vår tajta budget skulle prioritera, men när tillfälle ändå ges, är det solklart att man vill vara med. Varje gång det hänt något liknande tidigare under min tid på jobbet, så har jag antingen varit gravid, hemma med bebis, eller sjuk, så nu tyckte jag verkligen att det var på tiden. Att samtidigt skippa tjejhelgen på Ljusterö med Livbojarna var inget lätt beslut, men jag hade missat att det var samtidigt och kunde inte riktigt dra mig ur heller.
Innan lyxkrogsbesöket var det vanlig lördag på jobbet. Inte så supermycket folk, men tillräckligt för att man skulle vara lagom mör inför kvällen. Vi samlades i Rålis och hade lite snacks och dricka:

Mycket trevligt och alldeles lagom lyxigt med trevligt sällskap och lite gott. Förre chefen H kom förbi med sambo och nyfödd son, tre dagar gammal. De bor i närheten och tog en liten promenad förbi för att säga hej. Inte han på bilden ovan. Det är min jobbarkompis A, iofs även han nybliven pappa (för tredje gången), men den bebisen såg jag häromdagen.

Picknick i gröngräset.

Efter Rålis tog vi en promenad över till Lilla Essingen och krogen Lux.

Det var spännande att gå på lyxkrog. Krogens tanke är rena smaker och att allt ska byggas ihop med olika små rätter. En jättekul idé - OM man lyckas presentera den på ett bra sätt.

Kvällens första stora jättemiss tycker jag var att när vi kom så frågade de om vi ville ha något att dricka före maten. Jag kände att jag hade ju redan druckit en öl i parken och vi skulle ju strax få förrätt, med vin - så nej, jag valde vatten. DÅ serverades en mängd små olika tilltugg - FÖRE förrätten. Det var ju jättekul, men KANSKE att jag hade velat ha något annat att dricka om jag hade vetat att de skulle komma in. Jag hade ju dessutom velat ha presenterat VAD vi skulle få, så att jag kunde välja dryck efter det. En annan miss var att det inte fanns en lista med drycker. Näe man skulle sitta och fråga "Har ni det... har ni det?" och få nej på typ varenda fråga. (Även det en anledning till att jag valde att inte beställa någon dricka).

I förgrunden; tilltugg. I bakgrunden A och C. Däremellan en flaska med vatten. En väldigt speciell flaska vatten.

Någonstans i början hade tydligen kyparen väst fram ett "vill ni ha mineralvatten till maten" och någon hade tydligen svarat ja. Vem som helst kan det ha varit. Men klart vi ville ha vatten till maten. Det är ren service att servera vatten tycker jag. Att det är bubblor i är inget jag kräver. När jag dricker vin kan det helst få vara stilla vatten, men inte vågade jag gnälla över det, när de nu serverade sitt vatten bubbligt. Det var tydligen VÄLDIGT speciellt det där bubbliga vattnet. Inget vanligt skitvatten man kört i sodastreamen, eller tryckt ur en tappkran med den gröna knappen (eller vad de nu kan ha för färg) bredvid cocacolaknappen. Nej fint som snus - och svindyrt. Han var frikostig med vattnet, den gode kyparen (kallas det kypare - jag vet inte?). Fyllde på våra glas så serviceinriktat under hela måltiden. Inget man lägger märke till så där direkt, förrän frågan kommer: "Ska notan för vattnet läggas på fakturan, eller betalas med de extra dryckerna?" (Allt utanför maten och dryck till förrätt, varmrätt efterrätt fick vi stå för själva och det visste vi innan). "Notan för vad sa du?" Nåja, klart vi måste få dricka vatten till maten - tänkte vi. Blir ju bara fånigt att dela upp på oss alla. MEN inte så "fånigt" trots allt kanske, då det visade sig att vi druckit vatten för över 400 kronor!

Men tillbaka till måltiden. Här en liten klick potatismousse (eller vad det kan ha hetat). P och B i bakgrunden. Det var en liten klick av en sak här, några bollar i strutar att ta med en mingaffel, små bröd och små klickar ditten och datten. Precis i min smak. Kul att prova olika smaker.

Ett litet bröd och en strut med små bollar.

Så kom förrätten. Det var nog min största besvikelse, då jag älskar skaldjur. Inte otrevligt, men heller inte så fantastiskt som skaldjur kan vara. Trevligt serverat i alla fall och gott bröd.

Ännu ett litet bröd. Svårt att visa HUR litet.
Jag vill också ha en sån form och baka småbröd!


A (i bakgrunden) stod för kvällens mest träffsäkra kommentar: "MEN, jag har ju ljugit i alla år! En flaska räcker inte till 3-4 personer, utan 12! (Nu var det iofs två flaskor vin på 12 personer, men det kändes bra snålt).

Varmrätten -lite men fantastiska smaker. Lamm och grönsaker.

När varje rätt stod på bordet var det någon som ställde sig och berättade om vad det var. Det är ju en jättekul och trevlig idé, men man ska vara säker på vad man vill framföra och PRATA SÅ ATT ALLA HÖR! Det gick inte så bra. Kanske var vi för många. Då kan man kanske prata för ena bordshalvan först och för andra sen. Det kändes så osäkert och det enda det åstadkom var att bryta stämningen vid bordet.
De hade gjort en egen presentation och meny på ett fint papper, bara för oss. Också mycket trevligt. Men återigen såna där småmissar, som att om man då inte serverar det vinet som står i den menyn DÅ SÄGER MAN DET! Man frågar inte heller innan: "Ni skulle ha vinpaketet va´? ". Det var ju bestämt innan och stod uppenbarligen i ett papper, som vi fått, precis vad vi skulle ha. Hade nog inte varit så dumt om vår kypare hade läst det pappret.

En smakbrygga - en sorbet på gulbeta (C höll på att kväljas, men vi andra uppskattade den) Efter det kom efterrätten.

Och som på alla goda restauranger fick man en klubba om man hade ätit upp ordentligt.

Nej, min upplevelse av att gå på lyxrestaurang var väl inte helt överväldigande och jag kan summera det som i att man gärna betalar en hel del för god service och en bra känsla av kvällen, men här var man knappt sugen på att lägga en krona extra fast man blivit bjuden på maten.

5 kommentarer:

Ingegerd sa...

Där är en av orsakerna jag aldrig går på restaurang. Man betalar för "det man inte får". Det är sällan det är motiverat den kostnaden för maten/besöket!
Nåja, det blev kanske en trevlig kväll i alla fall!

Dammråttan sa...

Jo, hade jag betalat för kalaset hade jag nog inte ens tyckt att jag hade haft en trevlig kväll. Man kan tycka att man inte ska klaga när man blir bjuden, men det är ju ändå någon som betalar och de ska ju ha betalat för att ge oss en fantastisk upplevelse.
Jag är jätteglad för att ha fått tillfället att uppleva alla de där smakerna, men tar man så hutslöst betalt ska det inte snubbla på framförandet.

Ruccola sa...

Jag tycker det är kul att gå på lite finare ställen ibland, men som sagt, då vill man att det ska vara något utöver det vanliga. På alla sätt, inte bara priset :)

Åsa I sa...

tack för dagen asgarv, du beskriver det så bra. ja jag har varit på få riktigt fina restauranger med blandat besök, men vatten situationen är väldigt lik en tomatsallad situation jag hade på en. tomatsalladen på 4 blandade extremt dyrbara tomater kostade nästan 150 pix och var lika stor som ett kaffefat! *S* och va just bara 4 skivor tomater gott men dyrt.

Jenny sa...

Kan inte låta bli att skratta lite åt din beskrivning men jag förstår att du blev lite besviken :)

Kram!