Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

söndag 20 februari 2011

I dag är ingen vanlig dag...

...för idag är det R:s födelsedag: HURRA, HURRA, HURRA!!!

I går hade han kalas i områdets föreningslokal. Antalet kalas vi själva haft där, är oräkneliga. Likaväl de antalet kalas som R:s föräldrar, speciellt mamma C bevistat och hjälpt mig med. Jag har alltid sagt att jag mer än gärna "betalar" tillbaka. Jag vet att inte C tänker på det viset, men visst vill man ge tillbaka lite av allt man har fått. Nu ville de i alla fall fixa själva och tyckte att allt var lugnt. Vi hördes på morgonen, för att de hade velat ha någon mer musik och jag sa "Hör av er om ni behöver hjälp, men gärna lite i förväg, för jag planerar att inte kliva ur pyjamasen förrän det är dags att gå". Vid tjugo i ett ringde C. Hon lät så läskigt lugn att jag genast anade oråd:"Hur långt har du kommit?" Jag"Ähum, jag är naken och dyblöt i håret, hur går det för er?" "Lill-R har gjort illa armen och bara gråter, G måste åka till akuten med honom, kan du komma så snart som möjligt?"
Men självklart kunde jag det. Sminkning och hårtorkning lades åt sidan (vem skulle titta på mig i alla fall?) och så skickade jag mina mellansöner i förväg, för att hjälpa till. De hade varit jätteduktiga och under kalaset var det jag och ett annat grannar/vänpar som också hjälpte till. Det var ca 25 barn som kom och en hel del föräldrar som stannade och det blev ett fantastiskt lyckat kalas, med fika, disco, lite spring, paketöppning och fiskdamm. Relativt lugnt i förhållande till hur många barn det var.
Lagom till alla skulle gå kom G med lill-R som fått armbågen dragen rätt och mådde hur bra som helst.


Det dukade bordet i väntan på alla barn.

En av tårtorna.

"Kakklubbor"


Fullt ös vid fikabordet.

S i flätor - det är inte ofta.

T - kalasets lekfarbror. Inte hela tiden till hans glädje, eftersom han hade ETT GÄNG smågrabbar hängande på sig och knappt fick andas. Men så kom han på att de kunde leka kurragömma i stället.

På kvällen var det dags för träff med mina vänner T och V. Vi sommarjobbade tillsammans på 4H för många år seda (17 år sedan kom vi fram till) och vi försöker träffas lite då och då, även om det är svårt att få till det ibland. Lite i sista sekund blev det bestämt att vi skulle vara här, eftersom familjen ändå skulle till kusin G för att gratta honom i efterskott.
Vi åt sushi till förrätt och sedan R:s tacopaj. Det är äkta vänner det, när man kan be den ena köpa, med sig sushin och sedan bjuda på rester till middagen. Men det viktiga var ju att kunna träffas, inte vad vi åt. De är såna där vänner som det kan ta år emellan man träffas och ändå pratar man som om det vore igår. Att jag fick en underbar kväll är ingen underdrift.
De gick vid tio och mötte min familj i dörren.
Då var jag så trött att jag inte orkade ens titta in här, utan gick och lade mig direkt

1 kommentar:

Jenny sa...

Fullt upp lät det som men har man bara trevligt så är det helt okej.
Kram!