Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

fredag 4 december 2009

Jag har en bra chef


Min chef är både mänsklig och förstående. Det är jag väldigt glad för just nu. Jag menar vilken annan chef som helst som har en anställd som varit borta i över en månad och sen vabbar och dessutom blir SJUK och borta i mer än en vecka kan ju bli lite småsurig, eller irriterad. Men inte min chef. Han känner mig och fattar att jag inte skulle vara borta en dag extra om jag inte behövde. Det är skönt. Ändå har jag kännt mig stressad över att bli frisk. Det sitter liksom djupt och långt tillbaka. Kanske sedan jag började min jobbkarriär och inte hade lika förstående chefer. De första jag hade var truliga inbitna bönder, i vars verklighet kvinnan klev ut och mjölkade, dagen efter hon hade fött barn. Det hade ju inte jag gjort såklart, men minns speciellt ett tillfälle. Det var i Skåne och jag jobbade som praktikant åt en köttbonde. Jag gillade honom och han gillade mig, men när jag kom hem från en veckas semester i London och fick något magvirus, då var han inte nådig. Det var bara att kliva ur sjuksängen och bita ihop och vara glad att man jobbade nära en toalett och att ingen såg en när man grät. För det gjorde jag. Man blir matt av magvirus och när man jobbar som bonde behöver man alla sina krafter. Jag var arton/nitton år och har nog aldrig kännt mig så ensam och långt hemifrån som just då. Inte som så kallad vuxen i alla fall. Jag känner inget agg mot honom alls, det var en av de bästa perioderna i mitt liv, förutom just då, när jag var sjuk. Han levde i en annan verklighet än jag och så här i efterhand lärde jag mig väl något av det med.

Som ni förstår är jag inte frisk än. Det var riktigt segt det här. Jag ringde och pratade med chefen och är som sagt otroligt glad över att bli bemött med förståelse och respekt i stället för med sura miner. "Nu kommer du inte tillbaka förrän du är riktigt, riktigt frisk. Sköt om dig". Som sagt, jag har en förstående chef och om inte annat så lärde mig väl mina första chefer att uppskatta just den biten.

1 kommentar:

Jenny sa...

Härligt med en förstående chef! Jag vet skillnaden...
Håller tummarna att du snart är pigg igen!
Kram!