Tungt, men fint

Kanske som det ska vara när det gäller begravning av en älskad människa. Det var otroligt jobbigt att se kistan, men också fint. De hade lagt blommorna så fint och hjärtat med rosor, från oss "extrabarn med familjer" var det vackraste jag har sett. Fotografiet gör det inte rättvisa. Hade velt ha din kamera Mamma. För jag ville ha den kvar på bild, så fin var den och det kändes så rätt och bra att vi hade valt just ett hjärta med rosor. Eller vi och vi, det var ju svägerskan K, som kommit på idén, men den var helt rätt! Prästen var bra. Tog allt på omväxlande finska och svenska. T och P var ledsna, men ångrade inte att de var med, så även det kändes rätt.

Efteråt begravningsfikat gick för att äta sushi. På väg därifrån köpte jag "rosklänningen". Den är så otroligt fin och det är nu min "K-klänning". När jag har den ska jag minnas henne ännu mer än vanligt. Var nog bra att jag inte hade den på begravningen, för jag tror att det hade missförståtts och nu behöver jag inte ha den förknippad med sorg, utan med fint minne av henne!

Hemma var jag som en urvriden trasa och när alla pratade grillning slog jag bara ifrån mig. R sa att det skulle vara bra och jag tog en stund i sängen med kudden över huvudet och sedan åkte jag groggy till ICA och handlade. Det VAR bra att grilla. R:s systrar + familjer var med och underbaraste vännen C kom ut (du vet inte hur mycket jag behövde dig, tack för att du kom). Nu har jag fått de tre yngsta duschade och i säng- T sover på golvet i P&S´rum. De har behov av varandra just nu. Fint att de tar det stödet tycker jag.

Det har som sagt varit en otroligt tuff dag, men jag vill inte vara utan den och mycket tack vare I:s fina ord igår och alla underbara människor, som finns i min närhet, har jag tagit tillvara på det fina i den.