Sköna söndag

I dag brassade jag dunderfrukost. Vi brukar ha det på söndagar, i en eller annan form. I dag blev det bacon och äggröra. Ungarna var lite sega på att komma till det uppdukade frukostbordet, men två familjemedlemmar var dock snabba på plats, när det vankades bacon:

Den äldste familjemedlemmen var inte anträffbar. Blev en sen kväll igår. Inte ofta det blir det, så han fick sova. Vi hann till och med gå ut i parken en stund och träffa familjen C&G en sväng, innan han steg upp. Då gick vi på loppis, helt oplanerat. Sista dagen, sista timmen. Inte så mycket kvar att hurra för, men å andra sidan var folk angelägna att bli av med det de hade.

Jag hade 12:50 i plånboken. Tycker att jag använde dem väl. Frågade vad ett skärp kostade. Fick svaret "1 krona." "Vilken tur, jag har bara tio", sa jag. "Vad kostar pälsen då?" "Äsch du kan få den för 5 kronor". Så gick hon och en annan från samma stånd kom fram och pratade lite. "Du kan få den för 20" sa hon "Äsch, jag har redan köpt den" sa jag och var glad att den billiga tjejen kom först. Då hade jag alltså 6:50 kvar. Fick två Muminfilmer för 5 kronor. Passar perfekt, för ungarna har ju VHS i sitt rum. Sen gick vi tillbaka till ett bord, där R:s mammas kompis stod. Där hade S tittat på en leksakstelefon och den började hon leka med igen. Vi visade våra fynd och sa glatt att nu har vi bara 1:50 kvar. "Ni får telefonen för 1:50" Sagt och gjort, hon fick den trots att den väl mest var skräp. Vi kan ju ge den till Emmaus, när hon tröttnat på den. Fuskpälsen var himla cool i alla fall och skärpet med glitterhjärtat ska kusin M-a få, när hon kommer nästa helg. Hoppas det duger. Hon har växt ur sitt favvoskärp och ska ge det till S. Var tydligen ett glitterhjärta på det med.

Bilden snodd från makens blogg

På kvällen gick jag med de två äldsta och hyrde en film till dem. Gick rätt bra förutom att de betedde sig så jag fick skämmas, när jag gav mina uppgifter och den ena stod och hoppade efter godiset han köpt, men som skulle betalas och den andra (den äldste) stod och ryckte mig i armen för att få min uppmärksamhet, som värsta treåringen. Inte ville han förstå ens efteråt vad han gjort för fel heller. Men vi pratade om det hela vägen hem och nu tror jag att han förstår i alla fall, men ibland undrar man ju hur man har skött sig i sin uppfostran av barnen egentligen.