Hamstergenen

De som känner oss litegrann, vet att det i det här hushållet finns vissa element, som har en del svårigheter med att släppa ifrån sig saker. Detta i kombination med trångboddhet, har ju satt sina spår på hemmet genom åren. För de som inte är riktigt insatta kan jag nämna att vi startade vårt sammanboende med en spis på balkongen. Denna spis var en rest av ett tidigare sammanboende och hade blivit över vid renovering. Det var helt fel spänning, men som spissamlaren sa "Man vet aldrig om man behöver en spis på landet någon gång" Det blev inget landställe och till slut blev spisen rostig och faktiskt slängd. Det har följt trasiga videoapparater (om de ligger och samlar damm tillräckligt länge, så kanske de börjar fungera igen, eller så kanske man får för sig att laga dom), tv apparater, mobiltelefoner - osv. Mina barn kan förövrigt ha fått en viss överlevnadsinstinkt och bra balans, tack vare en del av detta samlande. I deras barndomsår (de äldre då) pryddes nämligen vardagsrumsgolvet av ett upp och nervänt bord, som man var tvungen att kliva över. Alla andra slog i tårna, men inte barnen - de var så vana.

Vi har blivit bättre på att slänga. Det är ren överlevnadsintsinkt, men jag känner mig ibland STARKT motarbetad från mer än ett håll. För barnen har naturligtvis ärvt dessa gener. Barn är nog samlare av naturen förresten. Själv hade jag en stark samlargen som barn, men den har blivit svagare och svagare med åren och nu, när man bor så trångt, skulle jag lätt kunna slänga typ ALLT (och antagligen upptäcka en del som borde sparats efteråt). Men jag är så trött på allt detta "I fall att" som man sparar. "Man kan ha det när man tvättar bilen" är ett vedertaget begrepp i min familj. Min barndomsfamilj alltså. Det var Pappas försvar till gamla kläder som han hade svårt att ge upp. Min man är likadan. Fast han tvättar aldrig bilen själv, men han har i baktanken att han ska börja sporta och då kan man ha sakerna då. I morse hittade han ett par strumpor med hål i. "Släng dom" sa jag. "Nä, man kan ha dom när man joggar" JOGGAR??? När tusan skulle han jogga och varför skulle det funka bättre med strumpor med hål i? I går var det P som hade hål i strumporna. Eller nej, förlåt i EN strumpa. Han blev också uppmanad att slänga. Det hade han gjort - den ena strumpan! Så hade han två olika strumpor på sig. Okej att vi är långt ifrån gjorda av pengar, men kläder med hål i, eller omaka strumpor känns långt ifrån nödvändigt.

Nu när vi flyttar har vi ingått en överenskommelse "LESS IS MORE". Min man var så inne på det att han funderad på att sätta det som väggord i hallen. I nästa andetag försvarade han bäddsoffan i barnens rum, som är nedspilld genom fem års saft och glassätande, sprucken och rent äcklig helt enkelt. "Men den är ju SÅ BRA och tänk om någon ska sova över..." Jag undrar jag, hur det kommer att bli med less is more-filososfin. Funderar starkt på att beställa en container i hemlighet till någon av mina lediga dagar och bara rensa, utan att ens fundera.

Nu kommer jag att få minst ett anonymt försvarstal i kommentatorsbåset, så jag säger redan nu PUSS på dig älskling, jag skulle inte vilja ha dig annorlunda, men nu är det dags för nya tider!