K målar naglarna på S (i går kväll).Det enda vi kommer sakna är vår suveräna kyl/frys och grannarna under. Som mammagrannen berättade: T kom ner och tjöt "VI SKA FLYTTA". Precis innan hade hon delat ut en medalj till sina barn. En guldglittrande chokladmedalj, till sina toppensöner och den yngste sonen sken som en sol. För att sakta tappa leendet och sjunka ihop i en hög. Inte vill han att vi ska flytta. Vi ska flytta 400 meter, så det är inte långt att gå, men jag förstår vad han menar. Det är bara en våning emellan och det har varit något alldeles speciellt att bo så nära varandra. Man kan vara hos varandra längre på kvällarna och man kan lätt titta över, utan att ha bestämt i förväg. Alla barnen, från S till F har älskat att vara hos grannen (inte bara T, som är jämngammal) och K (mamman) har berättat på jobbet om sin treåriga kompis, som kommer över. Jag har gillat att kunna titta in på en kopp kaffe, eller ett glas vin, eller att bara kunna skicka ett sms på sommaren "Kaffe på bänken om fem minuter?". Vi kommer att sakna allt det där.
Men som sagt, det är bara 400 meter emellan och även om det inte kommer att vara detsamma, så släpper vi er INTE!
2 kommentarer:
Det går nog för barnen att besöka varandra ganska ofta ändå! Men tjusningen är väl att man inte behöver ta på sig ytterkläder, förutom att det är så nära!
Medaljen har ju faktiskt en framsida också! "Bättre plats" står det på er medalj på framsidan!
Tur att ni inte behöver ta bil för att åka till K och dricka ett glas vin i parken! Det är ju inte sååå långt!
Kram!
Men? Nog kan man ta sig 400 meter för en kopp kaffe på fem minuter?
Lycka till med flytten!
Skicka en kommentar