Eller? Säga vad man vill om de vänner min make omger sig med, men de upphör aldrig att överraska mig i alla fall. En samling färgstarka personligheter, som inte alltid följer det gängse mönstret, kan man lugnt säga. Underbara personer, som jag mer än gärna delar mitt liv med, de stunder man får chansen och när man som mest tvivlar visar de sig från sin bästa sida igen.
I går kom ett sms "out of the blue" från en som lämnade vår radar någon gång i somras:
"God morgon R :) skicka ditt kontonummer så sätter jag in pengarna jag är skyldig dej. Kraschade rätt hårt ekonomiskt i somras. Hoppas allt är bra med er, själv blir jag farsa igen i juni. Tack för lånet! Vi ses...."
Samma persons tidigare förhållande inleddes med följande konversation:
- Hej, vad jobbar du med?
- Jag jobbar som kock
- Å, vad gott.
Hade inte alls med saken att göra, egentligen, men jag kunde bara inte låta bli att dela med mig av en så underbar inledningsfras till ett förhållande.
Nu kanske ni tycker att jag hånar personerna ifråga, men det är verkligen inte meningen. Vad vore vårt liv, utan alla dessa färgstarka personer. Ack så tråkigt.
Tex skulle vi ju missa att bevista ett bröllop i vimlet på centralen på midsommarafton. Bara en sån sak.
Men hur mycket jag än tycker om dem allihop, så måste jag erkänna att det är när det händer en massa sånt där oförutsett, eller kommer ett sånt sms, som jag känner mig väldigt glad att jag ändå fick den jag fick, ur det gänget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det var ju ett underbart sms det.
menar alltså det andra av dem.
Må väl nu du underbara människa
Skicka en kommentar