Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

lördag 28 februari 2009

Zzznark

Bilden av S, som somnat hållandes min fot, får illustrera min känsla av den här deltävlingen av årets melodifestival. Så otroligt slätstruket. Inget direkt dåligt och heller ingenting falskt, men bara tristtråkigt. Låter lite som att man hört allt förrut. Bäst i kväll var helt otippat - Darin, eftersom han inte ens tävlar. Eller tycker jag bara att det är slätstruket, för att jag sitter här i min ensamhet och inte har någon att tycka tillsammans med? Jag kan ju inte ens uppskatta alla tuttchocker, eftersom jag har inte har någon testoteronstinn man vid min vid min sida, som kan kommentera dem. (Var tog han vägen förresten? Skulle inte han komma hem till det här spektaklet? Hoppas det betyder att han har kul). Nu ska jag hoppa tillbaka till soffhörnet och somna till sista halvlek... Nej just det jag skulle ju se "Rocksystrar". Bäst jag håller mig vaken.

Tjejkväll


Eller snarare tjejeftermiddag. R har gått till en kompis för lite trav och en hel del öl, eller om det blir tvärtom, eller kanske till och med både och? Sönerna sover hos faster L. Det skulle bli kusinträff, men kusinerna kunde inte, så det är bara våra killar. De var lika uppspelta ändå. Mina barn älskar att sova borta. S var mycket förgrymmad över att inte få följa med till faster L, men det var liksom inte hennes grej just nu. De ska ju kunna göra storbarnsgrejer och gå ut med hunden mitt i natten mm.
Vi har haft det så mysigt, vi två. Spelat Bolibompa-spel, lagt pussel och haft bullfika (se ovan) Mitt i det ringde bästa vännen R och ville ha med henne ut i pulkabacken. Ja, det var ju inte han som ringde såklart, men ut i pulkabacken kom vi i alla fall. Skönt med lite luft och trevligt att prata med lite vuxna människor (hur trevligt det än är att umgås med sina barn). Ungarna åkte väl inte så där väldigt mycket pulka, men hon fick ju leka av sig en stund i alla fall.
Inne igen, så leker S i rummet med sina matgrejor och jag funderar på vad jag ska komma på till middag. Det är ingenting som passar den unga damen just nu, så det känns nästan onödigt att anstränga sig, men något måste vi ju äta.
R kommer hem till Melodifestivalen (trodde han). Får se om S är vaken då, efter den konstiga natten. Somnade ju fem, vaknade halv elva och somande om någon gång vid ett, eller så. Sedan var hon uppe vid åtta imorse.
Önskar er en trevlig lördagskväll.

fredag 27 februari 2009

De vänner man har, visar vem man är

Eller? Säga vad man vill om de vänner min make omger sig med, men de upphör aldrig att överraska mig i alla fall. En samling färgstarka personligheter, som inte alltid följer det gängse mönstret, kan man lugnt säga. Underbara personer, som jag mer än gärna delar mitt liv med, de stunder man får chansen och när man som mest tvivlar visar de sig från sin bästa sida igen.
I går kom ett sms "out of the blue" från en som lämnade vår radar någon gång i somras:
"God morgon R :) skicka ditt kontonummer så sätter jag in pengarna jag är skyldig dej. Kraschade rätt hårt ekonomiskt i somras. Hoppas allt är bra med er, själv blir jag farsa igen i juni. Tack för lånet! Vi ses...."

Samma persons tidigare förhållande inleddes med följande konversation:
- Hej, vad jobbar du med?
- Jag jobbar som kock
- Å, vad gott.

Hade inte alls med saken att göra, egentligen, men jag kunde bara inte låta bli att dela med mig av en så underbar inledningsfras till ett förhållande.

Nu kanske ni tycker att jag hånar personerna ifråga, men det är verkligen inte meningen. Vad vore vårt liv, utan alla dessa färgstarka personer. Ack så tråkigt.

Tex skulle vi ju missa att bevista ett bröllop i vimlet på centralen på midsommarafton. Bara en sån sak.

Men hur mycket jag än tycker om dem allihop, så måste jag erkänna att det är när det händer en massa sånt där oförutsett, eller kommer ett sånt sms, som jag känner mig väldigt glad att jag ändå fick den jag fick, ur det gänget.

Det hade jag ju inte riktigt tänkt mig

Att S skulle somna på golvet klockan kvart i fem alltså. Jag hängde tvätt och tyckte att det hade blivit misstänkt tyst. Hon hade bäddat åt sig i soffan och somnat på golvet.


Men efter ett par timmar i solens sken i pulkabacken och med lite förkylning i kroppen är det kanske inte så mycket att förundras över. Mesta tiden tillbringades dock vid en stor vattenpöl, som hade någon slags underlig magnetisk dragningskraft på de yngre barnen:










De stora barnen körde dock järnet i pulkabacken. Upp och ner, upp och ner, jagandes varandra. Tror det var längesedan de hade så kul.

Själv njöt jag av en kopp kaffe och en väldigt god vän och såklart solens sken och barnens glada skratt. Kan man ha det bättre en semesterdag i februari?

Nu lagar maken middag, sippandes på en Jacobsen julöl och lyssnandes på Venuspassagen med Reeperbahn och drömmer om StAnton på det ljuva 80-talet.
S sover fortfarande. Vi vågar inte väcka henne. Det får bli som det blir till kvällen. Kanske hon sover hela natten - nja, skulle inte tro det. F har lovat vara barnvakt och vi ska över till lokalpuben på en fredagsöl - om det inte vaknas totalgrinigt barn innan dess såklart.

















torsdag 26 februari 2009

Andra par har "bli-sams-sex"


Vi åker till ICA Maxi och shoppar.
Det finns inget bättre sätt för oss att bli sams helt enkelt. Vi går där och först småshoppar, tills vi går över till "the heavy stuff" dvs maten. Jag har fått för mig att andra par kanske lätt blir osams just vid handlingen, men för oss är det helt enkelt perfekt parterapi. I alla fall när vi lämnat alla barn hemma. Vi pratar om allt! Om barnen och livet och oss. Planerar god mat och snabb mat och en hel del annat.

I dag kom vi hem 2000;- fattigare och fyra fullproppade kassar mat rikare. Okej drygt 2000, eftersom vi föll till föga och handlade Mc på vägen hem. Det var månader sedan och ungarna har längtat. Så sportlovet till ära fick de faktiskt som de ville.

Jag gjorde förresten av med en faslig massa pengar tidigare på dagen också. Hämtade ut astmamedicin och den är inte gratis första gången på det nya högskostnadsåret minsann. Jag köpte även hårfärg och ett par benvärmare och sen hade jag sån pengaångest, som aldrig förr. Fast vi inte har ont om pengar nuförtiden, så har jag svårt att göra av med med dem i alla fall. Alltså, vi är ju inte rika direkt, men det går ingen nöd på oss heller.
Vi får väl hålla oss resten av månaden . Nu har vi ju mat i alla fall ;)

S har sprungit runt hela dagen och letat efter Hunden. Det är inte första gången den där Hunden är borta, men den här gången var den verkligen helt lost. På kvällen var hon så ledsen, så ledsen och vi letade och letade. Så lyfte R upp henne i hallen och DÅ klickadedet till i henne "DÄR. Där e Hunden" sa hon och pekade på postvagnen, som F fick låna till reklamutdelningen. Vilken tur att hon kom på det, för i morgon ska vi lämna tillbaka vagnen och jag skulle då aldrig komma på att leta efter Hunden DÄR. Tänk vad ungar hittar på!











Så här mysigt kan man ha det på en yoga-boll ;)




Historien om oss

Jag vill minnas att jag utlovade en bild på mig som nygift för ett tag sedan. Då, när datorn kraschade och inget fungerade som det skulle. Nu fungerar det ungefär som det ska. I alla fall med scannern. Så jag la in bilden, skrev ner vår historia och skickade den till maken för godkännande. Resultatet blev: Ingen bröllopsbild för citat "ta inte med bröllopskortet…jag ser ju för fan ut som en psyksjuk östtysk utan smak och sinne…" slut citat. Eftersom jag älskar min man och till viss mån kan hålla med om hans åsikt i det här fallet, så blir det alltså bara en halv bild från bröllopet och istället en bild på oss som nyförlovade:


Nyförlovade 1996-10-02



Vår historia börjar egentligen långt tidigare. Redan 1988, då en ung man såg en ung kvinna i discolampans ljus och tänkte "Henne ska jag ha", eller nåt liknande. Han var i alla fall väldigt drivande och lyckades få följa med hem till föräldrarnas hus. Där han fick sova på soffan (på riktigt, jag har alltid varit väldigt pryd - läs tråkig - av mig).

Vi var tillsammans i några månader, tills jag ÄNTLIGEN lyckades ta mitt körkort (det var därför jag mellanlandat hemma igen, efter att ha bott borta ett par år) och fick jobb på en gård i Tystberga. Jag gjorde slut. Med R och med den delen av mitt liv. Mycket hände på bara några år, men det hör inte till den här historien riktigt. Av någon anledning fick jag i alla fall för mig att jag skulle lära mig första hjälpen och anmälde mig till en kurs via Röda Korset. Hamnade i hemvärnet (förstod aldrig riktigt hur det gick till). På kurdeltagarlistan fanns en viss herr R. "Hm, måste ju vara samma" tänkte jag, men inte riktigt säker. Men jovisst. På en bänk utanför kursgården satt han i solens sken. Några kilo tyngre, glesare i håret och med en glänsande ring på fingret. Förlovad. Försökte låtsas att han inte riktigt kände igen mig, men det hade han minst sagt gjort, fick jag höra långt senare. Vi blev vänner. Både via hemvärnsnätverket och privat.
Jag minns sommaren 1993, tror jag det blir. Jag jobbade som vanligt på 4H-lägret i Dalarna. Fick brev på brev från R. "Du är ju kär" sa mina kompisar. "ALDRIG" sa jag. Han är ju förlovad. Sen på hösten var vi på kurs igen. Med avslutningsfest (och alkohol, kanske ska tilläggas. Vissa hämningar brukar som bekant lossa då). Vi pratade som vanligt massor. Jag tyckte att han gnällde väldigt mycket om sitt förhållande. "Du bara gnäller om hur ni har det, om ni gör slut så har du inget behov av mig längre". "Men, sa han. Det har jag ju visst det. Jag är ju kär i dig". KLICK! sa det i mig och alla poletter föll ned. "Åk hem och gör slut då". Och det gjorde han.

End of story.

Inte riktigt, men det var inte så där rosenrött tjusigt som man vill att början på ett förhållande ska vara. Det där med att komma och göra så att en förlovning slås upp menar jag. Tog lång tid innan jag vågade träffa hans släkt ordentligt och ännu längre tid innan jag fattade att de faktiskt inte hade något agg gentemot mig. Har även träffat den andra tjejen. Hon vars liv jag just då slog i spillror. En underbar människa och det finns absolut inget groll där heller.

Just då och där ville R att vi skulle gifta oss direkt. Han hade ju väntat i fem år. Själv var jag nyförälskad och ville ta det lite mer lugnt. Så kom F 1995. Efter att ha suttit på socialkontoret, eller var det nu är man går och svarat på frågor om vi hade varit tillsammans under konceptionstiden och annat knäppt, så tyckte även jag att nu fick det vara nog. Då var konstigt nog R inte lika intresserad längre. Men till slut kom vi överens (ja, ja SÅ svårövertalad var han inte, det var mer att vi hade så otroligt uselt med pengar). Jag hade kvar vigsel- och förlovningsringarna från min biologiska mamma. Tänkte att det skulle vara fint ha dem och så blev det ju ekonomiskt möjligt för oss då också. Till R var vi dock tvungna att köpa en ring till förlovningen.



Vi förlovade oss på Solvalla. Jag skulle överraska och bokade bord i hemlighet, men det klarade han inte riktigt av, så jag blev tvungen att tala om innan vart vi skulle. Sen satt vi där och smusslade på oss ringarna under bordet på restaurangen. Han är så romantisk min man.

Giftermålet var inte mycket mer glamoröst det heller. Vi hade inte talat om det för någon mer än våra två vittnen. De goda vännerna P och U, som vi i stort sett levde ihop med på den tiden :) Ett fyndigt julkort skickades ut till vänner och släktingar dagen innan. (När vi kom hem på kvällen den dag vi gift oss hade telefonsvarare gått sönder och stod och blinkade på 15. Många grattis och en del ilska.) Jag hade sån pengaångest, för att jag hade kostat på mig en helt ny klänning för 200 kronor (jag sa ju att vi hade ont om pengar). Det ösregnade och av mina tappra försök med locktången syntes intet. Själva bröllopsakten var över på två sekunder (typ). "Vill ni ha den långa, eller den korta versionen?" Vi har sedan dess alltid undrat vad den korta versionen hade inneburit.
Bröllopsmiddag intogs på "Lasse Maja värdshus", tillsammans med våra vittnen. Tjusigt som attan, men det var R:s chef som bjöd. Han hade ju listat ut varför R skulle vara ledig och gav oss det i bröllopspresent. Det är jag oändligt tacksam för, eftersom det gav vår dag lite mer fest och glamour, än om vi bara hade gått hem efteråt.

Här är vi nu med en historia som spänner över 20 år, med några flyttar, lite arbetsplatsbyten och framförallt fyra underbara ungar.

onsdag 25 februari 2009

Tror ni de kom?

De sabla fastighetsskötarna kom aldrig. Jag höll mig alltså hemma till tolv i onödan. Inte kunde man ringa dit heller. Telefontid mellan 7-8. I morgon ska jag ringa och höra vad tusan som hände. Om jag orkar kliva upp så tidigt. Mötte grannen, vars hund stod med benen i kors. Hon var inte så nöjd hon heller.

Vi gick till centrum. F:s skolkort dög inte till ID-kort, men han fick ett konto i alla fall, så kan han fixa kort senare. Passet funkar ju också, det hade jag inte tänkt på.

F gick hem med en kompis, efter att ha kramat om svärmor K. Vi tre tjejer gick på minishopping. K ville ha nya stövlar, men hittade ingenting bra. Jag hade en bonuscheck på HM och tänkte att S skulle få välja en tröja själv. Den andra hon hittade, var den nedan. Försökte med alla andra möjliga, med katter och hundar och till och med Mimmi, som varit het på sistonde, men den var rosa och det dög ju inte åt den bestämda unga damen. Alltså blev det:

Sen var vi trötta på shopping och gick hem till Farfar för att fika. S fick välja fikabröd. Kla´var en självklarhet, men tänk att de hade det i form av ett hjärta ocskå! En treåring i himmelriket! Efter att ha varit en tröttgnällig, snorhostig, blek tjej innan vi gick, var hon nu på toppenhumör. Sjöng och pulade i K:s lekrum. Vi hade en toppeneftermiddag helt enkelt. Att Frasse var där gjorde väl sitt till såklart, för som S alltid säger så fort hon träffar en hund: "Hunden älskar mig" (även om de som hon aldrig sett tidigare) så stämmer det faktiskt på Frasse. När Farfar gick med honom på promenad hade han så bråttom att gå hem igen, för att han skulle lägga sig bredvid S, där hon lekte.

Nedan på filmerna: S ritar av sin familj

video
video

I väntans tider

Finns det något tristare än att vänta på hantverkare och andra, som ska komma "någon gång mellan då och då?" I dag ska de kolla vårt varmvatten. Tydligen fler som klagat, trots allt. Jag blev ju mer eller mindre gnällförklarad när vi hade fastighetsskötarna här på besök sist. De är mycket för klapp på huvudet och "lilla gumman" de två, så jag ser inte fram meot deras besök. När vi nu ändå var lediga och tiden var mellan 8-12, så tyckte jag dock att vi kunde stanna hemma tills de varit här och slippa lämna bort nycklarna. Klockan är nu halv tolv och ingen har synts till. De skulle bara vara i vår port, man undrar ju om de ens har börjat.

Sen ska vi i alla fall till centrum och fixa leg + bankkonto till F. Även om han inte ska dela mer reklam, så ska han ju i alla fall få en lön på 143.10 ;) Och ett leg är ju alltid bra att ha. Reklamkvinnan var för övrigt väldigt trevlig och förstående och det var inga problem alls att säga nej till fortsatt utdelande (vilket R var övertygad om att han skulle vara tvungen till). Vi ska träffa svärmor K också. Alltid trevligt. Så trevligt att F nästan ställde in sin träff med Viksjökompisarna för att vara kvar med oss i stället. Vi får väl se hur han gör.

tisdag 24 februari 2009

Dela ut reklam

är inget drömjobb. Inte enligt F i alla fall, som har testat det i dag. Skulle liksom bara följa med honom, eftersom det var första gången. Inte blev det bara hänga på direkt. För att det överhuvudtaget skulle bli klart, så var det snarare pådrivning. Skrattade lite åt honom i det första huset, när jag försökte få honom att skynda på lite "Men mamma, jag har inte direkt bråttom". Uppenbarligen inte riktigt medveten om HUR mycket han hade framför sig. Första timmarna var de andra ungarna med. Lekte i lekparkerna utanför husen och S var med upp i några portar och gick med ned, så lite motion fick allt hon med. Vi pausade på pizzerian och sedan fick de tre yngre barnen vara hemma. Då var det bara husen precis bredvid oss kvar. Tack och lov för mobiltelefoner säger jag bara.
MEN, som sagt på tok för mycket för en kille som F och framförallt på tok för uselt betalt. Denna vecka 143:- Om det är utan extra trycksaker (bara lokaltidningen) blir det 118:- Visst blir man rik? Men en erfarenhet rikare trots allt. Och av med en väldig massa energi ;) Själv är jag helt slut jag med. Två veckors prov var det sagt. Antar att det betyder att han måste ut nästa vecka med. Hur nu det ska fungera. Det tog typ 5-6 timmar MED hjälp av mamma och nästa vecka ska han klara det på egen hand på kvällstid. Vi kan ju hoppas att det är en vecka med bara tidningen och ingen reklam. Det tror jag han skulle klara bättre.

måndag 23 februari 2009

Ja, se det snöar

Sportlovets första dag och det är SNÖ! Naturligtvis var vi tvungna att ta oss ut i backen. Hade en underbar stund med mycket bus och stoj:




SKÅL för sportlovet! Äntligen fick S sin "boy", som hon tjatat om hela dagen.

Filmade litegrann:

video

R och T i en actionladdad scen

video

R är på väg att krossa sin son

video

R och S åker pulka

Oscarsgalan

Orkade vi inte vara uppe och se. Men vaddå? Man har väl inspelningsbar dvd och ledigt dagen efter ;)
Det var längesedan jag såg en oscarsgala. Tycker de blivit för stora och pråliga. Men denna var riktigt bra! Hugh Jackman gjorde helt klart sitt till. Han var helt enkelt SKITBRA. Upplägget var bra och "nyheterna" de pratade om var lagom nya. Till och med de svenska mellanpratarna var bra. Nu såg vi inte alla deras inlägg (det är skönt med snabbspolning), men det vi såg verkade bra i alla fall. Roligaste felsägningen "Den förste öppet politiske homosex... förlåt öppet homosexuelle politikern" (typ, ej direkt citat).

Sverige hade faktiskt ganska stor plats i galan, även om amerikanarna säkert inte ens funderade på det. Stellan Skarsgård var med i en "klippscen". "That irish guy" HUR VÅGAR DE? Sen var ju Björn och Benny med genom alla MammaMia-anspelningar och låtar som var med i musikalmedlyt. För att inte tala om The Hives, som pumpades genom ett helt inslag. Vad vore Hollywood utan svenskar helt enkelt :)

söndag 22 februari 2009

Det envisa barnet

Somnade i soffan idag. Men där är det i alla fall mjukt. HU vad gnällig hon varit i dag. (Fast hon var onekligen rätt söt, när hon gick ner till grannen i tomtemössa och för stora spindeltofflor.)
Vi hoppas på en god natts sömn och en bättre dag i morgon.

Vilken MAT!!!!





Så enkelt och så fantastiskt GOTT! Till och med ungarna var lyriska.
Det var bara på med vitlök och rikligt med parmesanost + grädde och hönsbuljongtärningar på sidan. Ösa lite då och då - i ugn 175 C i 45 minuter. Vi hade ingen grädde, så det blev creme fraiche utrörd med mjölk. Vi brynte kycklingen lite i peppar och Rs kryddsalt innan (han tar flingsalt och chiliflingor mm i saltkvarn, blir supergott på potatis mm).


Nu är det Bingolottotime, så jag tar väl fram min nypåbörjade bok. Peter Robinson "Kall som i graven", som jag blev avbruten med, när jag badade tidigare.

Jag har blivit utmanad

av Häxan

Utmaningen går ut på följande:
1. Länka till den som har utmanat dig
2. Berätta sju sanningar om dig själv
3. Utmana sju personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de sju personernas bloggar, så att de vet om utmaningen



Jag gör som jag brukar. Jag tar emot, men skickar inte vidare. Aldrig att jag har sju att utmana. Men känn dig gärna utmanad, du som vill!



Mina sju sanningar:

1. Jag vägde 2.2 kg, när jag föddes (men tog igen det med råge senare).
2. Jag gick Jordbrukslinjen på gymnasiet och jobbade som lantarbetare i ca tre år allt som allt innan jag fick sluta, för att det var för tungt.


2. Jag dumpade R för att jag hade fått ett av de jobben.

4. Jag har varit huvudledare för Stockholms läns 4H-läger fyra somrar i rad .

5. Jag har varit vice ordförande för Stockholms läns JUF (Jordbrukare Ungdomens Förbund).

6. När jag var yngre gjorde jag karikatyrer i cernitlera av alla jag kände (gjorde även andra "gubbar" i cernitlera och en del sålde jag på en hantverksmässa, vilket jag ångrade efteråt)

7. Jag är vansinnigt svag för usla kärleksfilmer. Gärna ungdomsdito. (Det är nästan lite skämmigt, så reta mig inte nu).

Det är trevligt med söndagar

Speciellt när man vet att man har en hel vecka ledigt. R har bara sin ordinarie måndag, men dagen idag är i alla fall inte dagen före jobb för någon av oss. Jag har varit urseg. Tog ett långt bad med en god bok och efter sen stund en treåring. Helt okej det med. Hon kokade "keffe" och jag låg och vilade. Sen tog vi fram pärlväskan. För några år sedan var vi helt maniska på pärlplattor härhemma. Så maniska att R till och med köpte hem en sorteringsväska. Litegrann finns kvar i den i alla fall och S och P var helt lyriska. Pärlade lite jag med faktiskt.

Ungarna gick ut och åkte pulka på eftermiddagen medan jag och R (håll i er), såg på "Agent Cody 2". Okej ingen oscarsrulle direkt, men jag var nöjd med att bara hänga i soffan och inte behöva använda hjärnan.
Söndag är ju mat i det här hushållet. R har hittat ett recept i SvDs Magasin, så nu luktar det väldigt mycket vitlök här hemma. I ugnen puttrar kyckling med vitlök och parmesan och klyftpotatisen mjuknar till. Toppar med mitt ess, morötter med smör och rosmarinsalt i ett foliepaket. I väntan på maten delade vi på en altbier:


Glasen fick vi av R:s lillebror för många år sedan. Säkert inte rätt glas för altbier, men den gick ner i alla fall och vi gillar glasen.


En snabbmatskedja under utveckling

Pappan och P tar det här med småfåglarna på stort allvar. Det började med en enkel utskänkningsplats, men håller på att utökas med tre exklusiva restauranger


lördag 21 februari 2009

Schlagerfeber

Envis S. Om man inte lägger sig i sängen, somnar man till slut på golvet.

T släpper slapsticks som andra byter kalsonger. Fast utan att det är med flit. Till middagen: "Fredrik Reinfeldt, var han den första svensken i rymden?" EEEee, nja inte riktigt kanske.


Melodifestivalen missade han till sin stora förtret. Gick till grannen i två timmar, fast jag sa att den snart började . Vid kvart över nio tyckte jag att det var dags för killarna att komma hem. Då insåg han att det mesta var över och blev HELT FÖRKROSSAD! Han hade ju missat ALLT! Sen var det i stort sett vårt fel att BWO inte gick vidare heller. Vilket inte var sant, eftersom de var de enda vi faktiskt röstat på.


T:s kommentar när summan till radiohjälpen redovisades: "O, MYCKET pengar!" "Jo, men det går ju till behövande" sa jag. "Jo, men tänk om det bara var en. Då skulle jag vilja vara den" Klok kille det där...
P gillade i alla fall Molly:

video

Trevlig helg!

Det blit inte mycket bloggat när jobbhelgerna drar ihop sig. Inte mycket annat heller. Men nu är jag ledig i 8 dagar! Sportlov och semester. Kanske att man hinner med lite mer då. I alla fall annat.

Det märktes på jobbet att det var dags för sportlov. En ovanligt lugn lördag. Jag fick till och med gå tidigare. Så tidigt att jag hörde "Ja må han leva" genom dörren i trapphuset hemma hos våra vänner C och G. R fyllde ju 3 år i går och S skulle få gå på sitt första egna kalas. Blev inte så stor skillnad till slut, då T redan kommit hem från övernattningen. Den enda från vår familj som fattades var alltså F. Typ precis lika rörigt som vanligt helt enkelt. Men jag tyckte det var trevligt i alla fall :)

Nu laddar vi inför kvällens Melodifestivalomgång. BWO är med, så det lär bli mycket hejande härhemma. Fast nu hotar T med att titta hos grannen. Det blir ju inte detsamma. Förra gången stod han med bedjande min och tiggde "Snälla pappa, jag kan väl få ringa för hela min veckopeng!" Får se om han tycker att de är lika bra i år.

torsdag 19 februari 2009

Ibland blir det inte som man tror att det ska bli

Inte heller så illa som man tror. I går när jag lämnade S på dagis, efter 1.5 veckas frånvaro fick jag en liten chock. "Dagis är stängt i morgon" (dvs idag). Det var inte så att de inte berättat det. Vi fick ett terminsschema i början på terminen, som jag tydligen läst slarvigt - "DU, ja" säger min man då, med en min av att han borde vara fri från synd, medan jag säger "Ja, men jag hade i alla fall läst det" ;) Skitsamma vems fel det var. Så snabbt kunde vi inte direkt fixa att vara hemma. Som tur var ställde dagis upp med att hon fick vara på den avdelningen som är öppen. Självklart om man säger till i tid, men inte när man kommer dagen innan.
I dag skulle jag alltså lämna S till fröknar som inte var hennes, med barn som inte var hennes "vännor". Den som känner till hennes envishet och tidigare lämningshistoria förstår att jag utgick från katastrof och att allt i nedåtgående skala därifrån skulle vara positivt. Pratade om det hemma, men hon verkade inte riktigt förstå. Väl på dagis la hon sig först i en hög, när fröken tilltalade henne. Därifrån brukar det vara direkt till gallskrik, utan att passera gå. Speciellt om någon hon inte riktigt känner pockar på uppmärksamhet. Vilket denna fröken gjorde. MEN! Så var det som om någonting klickade till i S. Hon verkade förstå att det var så här det var och att inte var så mycket att göra åt. Inget att protestera mot helt enkelt. Hon pussade sin ömma moder det sedvanliga: "Hejdå och God Jul". Något vekare än vanligt och slängde sig i den andra frökens famn. Blyg inför de andra barnen. Är så STOLT över henne idag.
Själv börjar jag elva och ska nu gå till centrum för att hitta födelsedagspresent till S bästa vän R, som fyller tre år i morgon. På lördag ska hon på sitt första barnkalas, där HON är bjuden och inte halva släkten (fast pappa och storebror P får lov att följa med, men det handlar ju mer om det praktiska).

onsdag 18 februari 2009

T som kaviarfigur

Nu kan man gå in på kalles.se och göra sig själv till en "kaviatar (tips från Ulrica, som jobbat med dem). Naturligtvis var jag tvungen att göra om T. Häromdagen pratade vi dessutom kaviar, han och jag. Han började fråga om vilken kaviar som kom först och helt plötsligt var vi inne i värsta föreläsningen om patent och copyright mm. För det var ju såååå orättvist att någon kunde komma på en idé och så tar någon annan den och tjänar pengar. Kände mig lite ute på hal is, men hoppas på att jag förklarade rätt.

tisdag 17 februari 2009

Kreativa barn

Här sitter min lilla vänsterhänting och producerar huvudfotingar på löpande band. Papper efter papper. Min teori är att det är en blandning mellan "gubbar" och solar. Söta är de i alla fall:

P har gjort en egen "dator". Han satt vid vardagsrumsbordet och sprang fram och tillbaka för att fylla i bokstäverna. De sitter helt i rätt ordning (fast inte siffrorna). På "skärmen" utspelas något slags tv-spel (såklart):


Närbild på tangentbordet:

Min skolväg


Ursprungligen från Lotten via Ulrica kom en uppmaning att visa sin skolväg som barn: Vi hade det väldigt bra. Nära till skolan måste man väl påstå. Den rosa vägen är min väg upp i elvaårsåldern (tror jag? mamma rätta mig annars). Sedan flyttade vi till den blå vägen. Det roliga är att trots att jag nog tyckte att det var helt okej väg till skolan, så tyckte jag att det stället där vår nya bostad låg var otroligt långt borta. Det låg en klätterställning precis där och om man någon gång gick förbi den, så var man LÅNGT hemifrån. Sen, när vi hade flyttat, så tyckte jag ju inte att det var så långt tillbaka till den gamla gatan, men då var jag å andra sidan äldre.

Mina barn bor ännu närmare sin skola och de går själva varje morgon de med, men bilsituationen är INTE KUL där utanför. Trots år av uppmaningar att försöka undvika bilkörning så mycket som möjligt och framförallt att inte stanna varsomhelst, så att det blir kaos, så är det just vad det är. Lite bättre tror jag det blivit sedan de lagt till några extra parkeringsplatser och satt upp ett övergångsställe till. Häromdagen såg jag dessutom att de satt upp staket och en grind. Det var på tiden! Bollar och annat från lekarna flyger ju ut allt som oftast och det är ett under att ingen rusat framför en bil hittills. Mina barn kommer från "rätt" håll och påverkas inte så mycket av bilkaoset.

Jag tyckte det var en kul uppmaning och uppmanar de som känner sig manade att göra detsamma. Lämna gärna en kommentar hos Lotten och kanske även här, så att man kan få se era skolvägar

Det där med ordning och reda

Är (som sagt) kanske inte min allra starkaste sida. Någonstans här inne finns eventuellt ett par skridskor i storlek 26, eller 27, som skulle kunna passa S. Just nu går min funderingar till om det inte är värt att offra de eventuella hundralapparna det skulle kosta med par, mot att sätta igång med projektet "leta". (Det fortsätter någon meter in åt vänster i samma stil).





Men pappren har jag i alla fall ordning och reda på - Hittade tex kvittot, när T:s vinterkängor gick sönder och fick alla pengarna tillbaka:

Bokhyllan i hallen

Men kanske att man skulle behöva tömma vissa lådor ibland. Det börjar bli lite trångt bland de betalda räkningarna ;) Pärmar är inte riktigt en option hos Familjen "senare". Det ska gå snabbt att arkivera och hamnar något fel är det borta för alltid. Som just nu T:s fotbollsräkning. Jag VET att jag höll den i handen för någon vecka sedan, men nu är den borta och den är INTE betald.


I dag känner jag mig annars duktig. Jag har plockat, dammsugit,och torkat golv, tvättat tre tvättar, gjort lunch och diskat efter den + frukosten. Men hu vad drygt det är att städa med en treåring hemma. När man är och fixar i ena hörnet, så ställer hon "i ordning" i det andra. Min lilla pul-gumma.

Nu är det "bara" de yngre barnens rum, som skulle behövas ta tag i (och vårt, som vanligt), men i gammal god "punktaranda" så släpper jag det. Nu orkar jag inte mer och jag ska njuta av det jag åstadkommit i alla fall.

måndag 16 februari 2009

Uppdaterat: Bilder från killarnas träning med pappa

Click to play Styrkekillar
Create your own scrapbook - Powered by Smilebox
Make a Smilebox scrapbook

Långledigt

Min man kräver en officiell recension av biffarna han gjorde i går kväll, så här kommer den. De var helt fantastiska! Peppriga, utan att bli för starka. En touch av honung och louisiana sauce. Serverades med gräddsås gjord på steksky och med lite extra buljong + orange pepper, samt kokt potatis. En underbar måltid helt enkelt. På en måndag.

Dagen i övrigt var rätt lugn. Den föräldralediga pappan sov till elva. Jag och S gosade i soffan. Hon tittade på barntv och jag läste. Håller på med Michael Connellys "Räven". Bra Connelly, som vanligt. På eftermiddagen var jag på utvecklingssamt med F. Inget överraskande, de har "Skolia" och man får utlåtanden i förväg.

Nu ska R köra styrketräning med killarna, får se om jag tar lite kort kanske.

I morgon är det bara jag och S. Får se vad dagen för med sig. Lite dammsugning skulle nog sitta på sin plats...

söndag 15 februari 2009

Nu har vi bestämt oss!

Nu får det vara nog med sjukdomar i det här hemmet. Alltså firar vi med myskväll. Jag och maken öppnade till och med en flaska bubbel, dagen till ära. Innan dess tog vi söndagspromenaden kilometrarna till ICA, där lite smått och gott inhandlades till kvällen. S sov en timme i vagnen (skönt, eftersom hon vaknade före fem i morse och följdaktligen var rätt grinig). Sen hem för söndagens matlagande. R gjorde fantastiska biffar, men de ska vi inte ha förrän i morgon. I dag blev det bakad potatis med en mängd olika röror. Gjorde även fusktapenade (hade varken kapris, eller ansjovis), som togs emot med ovationer! NU är min mage i uppror!
Efter maten rök maken och T ihop om att T ville gå till en kompis, medan vi nog tyckte att det varken funkade, eller passade. En förtvivlad dramaqueen flög in i sitt rum, som alltså saknar dörr (vilket är tur). Två sekunder senare (typ) kom jag in i vardagsrummet och där satt far och son och spelade Bingolotto i godan ro. Inte alltid man hinner med i vändningarna där och det får man i alla fall ge honom - att vändningarna är snabba i den pojkens sinnelag.



R hittade ett i hans tycke bra funktion för min nya skål. Kunde man inte äta godis på godisdagen, så får man väl ha godisdag en annan dag, tyckte han. Så nu spelas här Bingolotto och äts godis. Trevlig söndag på er och med förhoppningar om en bättre vecka, nästa vecka, lämnar jag er och kryper upp i soffan jag med. Startar veckan med två dagar ledigt. Det kan jag väl behöva ;)

Det bästa av två världar

Ännu en slösöndag. Känns som att vi bara har sådana nuförtiden. Ungarna ville ha pannkakor till frukost. Jag sa att jag kunde steka om de gjorde smeten. Försökte få till lite hjärtformade pannkakor, inspirerad av gårdagen, men det gick väl sådär.
T och P var överlyckliga över att vara friska och ha passerat karantänsgränsen och flög iväg till kompisar, så fort de bara fick. F är fortfarande inte riktigt kry i magen, så han får inte gå någonstans på ett par dygn.
S pular på som vanligt. I går upptäckte hon att hon hade dockor (?). Sedan dess har dockan i liften varit hennes ständige följeslagare. Just nu har hon byggt ett fort för sin kära i soffan, som hon vaktar med svärdet och gör utfall mot inbillade fiender, för att sedan bädda om Hunden med T:s fleecetröja och hänga öronen över stolsryggen. Ömsint omhändertagande och krigiskt beskyddande om vartannat.




Slutet på dagen


Jag gick ned till jobbet med lite blandade känslor. Inte inför just provningen, men inför kvällen i övrigt. Lite pestsmittad kände jag mig allt, men jag förstår de andra. Inte vill man ha DEN sjukan. Det var kul med vinprovning, men fy vad vi lagt av oss. Har haft alldeles för lite av den varan det senaste året.
Kände mig ändå så pass peppad av dem att jag följde med till bowlingen. Vi var så tidiga att vi skulle hinna äta, så jag tänkte att jag kunde göra det och gå hem sedan. Visade sig att om man inte bokat, så kunde man bara få hamburgertallrik. I vanliga fall är jag inte den grinaste personen vad gäller mat, men jag kände att jag bara inte kunde få i mig en hamburgertallrik, så alltså hoppade jag över. Fick smaka några pommes av en jobbarkompis. Det är hennes tjusiga ketchuphjärta jag fotade och sms:ade till mitt eget hjärta hemma i soffhörnet.
Ölkylen på bowlingen var väl inte den mest exotiska jag träffat på, men det kan jag väl förstå. Däremot har jag svårare att förstå att man var tvungen att tigga glas till alla öl, utom Leffe. Vem vill halsa Kilkenny liksom, eller annan öl för den delen. Inte på lokal i alla fall.
Jag var INTE på partyhumör, det visste jag ju innan. Men det var trevligt att vara med ändå. Vi var tre stycken som inte bowlade. Vi hejade lite och pratade massor. Helt okej för mig. Sen bestämde de två att gå vidare, innan de andra var klara, så jag fick sällskap en bit. Har ingen aning om hur resten av kvällen fortskred. Själv var jag hemma till finalen av Melodifestivalen. T hade redan somnat, så ni kan ju förstå hur trött han var.

lördag 14 februari 2009

Trevlig alla hjärtans dag på er!


Det här var det hjärtligaste vi orkade med i dag. Hade planerat att baka tårta, men det kändes liksom inte som att det var läge för det just nu. P fick i alla fall gå på kalas. Det var över 48 timmar sedan han var dålig nu och han har längtat så. Hade det varit skoldag, så hade han ju gått till skolan.
Jag skulle varit med och hållit i en vinprovning i dag på eftermiddagen. Logiskt nog blev det inte så, men jag ska gå dit och vara med på den i alla fall. Efter det är vi utmanade på bowling (eller om vi utmanade, vet inte riktigt) av ortens andra Systembolagsbutik. Bowling pallar inte min kropp, men jag hade ju tänkt vara supporter. Tror inte det blir så. Jag orkar inte riktigt efter den här veckan helt enkelt. Vi får se hur jag gör.

fredag 13 februari 2009

Livet enligt P

Eller snarare hemmet då.



Satt och funderade på hur man skulle kunna uppfylla löftet om ett inlägg utan ... Det blir ju svårt om man ska berätta om vad dagen burit med sig. Jag menar: R sov till fyra på eftermiddagen för att han ... Ungarna var helt speedade, eftersom de inte fick gå ut efter ... Jag gjorde lasagne, som ingen åt, eftersom de haft ...


NÄ!


Funkar inte alls. Men så snodde P kameran och fotade hemmet och då slog det mig att jag måste ju visa hemmet ur hans synvinkel. Fast först en bild, som jag tog. Visst är han söt, med sin tandlösa mun. Tappade senaste tanden idag och det berodde inte alls på ... så nåt fanns ju att berätta ändå.





Slöstorebror i överslafen. Kollar på film.


Slömamman i soffan
Precis som sin far - självporträtt

Den förhatliga TV-bänken (vi jobbar på att få bort den)

Yoga-bollen. Ungarna äääälskar den, fast den är R:s och INGEN leksak (tror ni de lyssnar?)

Figurer i brorsornas hylla

Ljuset som han själv tänt. Väldigt stolt!

Pappa vid datorn.


Mamma gymnastiserar

Filmtajm

Pappa gör tummen upp.