och i mjukisbrallans tid provas kommentarerna. De kom inte, så vännerna fick godkänt. Det hade de ju redan iofs och egentligen tvivlade jag väl inte. Fast jag hade ju inte TÄNKT att jag skulle gå på tjejträff i mjukisbrallor. Klockan åtta på morgonen hade jag dock inte en tanke på vad jag skulle ha på mig på kvällen och att det logiskt nog borde vara samma som det jag just då tog på mig. Det var ju en himla tur ändå att jag hade köpt nya, relativt snygga, mjukisbrallor dagen innan och inte gick i mina urtvättade plyschbrallor från Ellos, med gjutna knän och klorinfläckar. (Varför mjukisbrallor alls, kan man ju undra. Det är för att jag vägrar frysa och har överdragsbrallor över, vid temperaturer under 0-strecket)
Tjejträffen var som vanligt en helt underbar oas i vardagen. Vilken rikedom att ha detta gäng av tjejer att luta sitt liv och sina tankar mot!! För ovanlighetens skull var vi alla samlade. Till och med P, som har en förmåga att vistas utomlands (Kina närmare bestämt). I somras trodde vi att vi skulle få behålla henne härhemma, men ack vad vi bedrog oss. Om en vecka drar familjen R till Australien, på obestämd framtid. Kommer inte på besök förrän om 1.5 år!!! Det är tur det finns internet nuförtiden. Det togs bilder på hela tjejgänget. Inte så vanligt det heller. Så fick jag se bilder från glamourfesten. På hälften av bilderna ser jag totalt aspackad ut!? Det kan ju ändå inte stämma? Som tur var ser jag rätt normal ut på en del också och inte bara på dem som togs först. Jag har väl bara den looken helt enkelt.
I dag har jag jobbat seglördag på Systembolaget. En typisk januarilördag helt enkelt. Vilken kontrast mot dagarna före nyår! Nu väntar en hel dags ledighet. Jag är trött efter tjejträffande in på nattkröken och snurrsara på natten den tiden jag ändå sov, så nu ska jag bara krypa upp i soffan och säcka. I morgon kanske det blir något mer aktivt - eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hej fru bill :) Jag vet inte riktigt hur jag hittade din blogg, men jag har iallafall följt dig ett tag och måste säga att det är en fröjd att läsa om ditt underbara kaosartade liv :: Kärleken till dina barn lyser igenom ialla inlägg trots att du kan vara hjärtligt trött på dem ibland.Vilket jag kan förstå, jag har två barn 7 och 15 år och det är banne mig inte lätt ialla lägen. Men visst är det underbart...Hoppas du fortsätter skriva läääääänge till. Kram Petra
Hej Petra! Tack så jättemycket för din gulliga kommentar!! Den kommer jag att leva länge på. Eftersom du kallar mig fru bill, så antar jag att det var genom Aff, du hittade mig :)
Håller med - det är inte lätt alla gånger. Tur de har sina goda sidor också ;)
Jag önskar att jag var en liten fluga på väggen när du är på tjejträff så jag fick träffa dom också!
Kram!
Skicka en kommentar