Det verkade som en bra idé

En lång stund kändes det faktiskt som en riktigt bra idé, det där med grillning och pulkaåkning. Tjorvade ihop sig redan när vi skulle ut. Ungarna blev osams om ett sittunderlag och känslomänniskan T var i sån affekt att han inte ens skulle med ut. För ett sittunderlags skull. Och sårade känslor kanske. Men korven hägrade, så han följde med. Teatraliskt motsträvigt. Han skulle bara titta på. Han hade ont i huvudet. Det höll i sig i ungefär fem minuter, sedan flög han utför backen. Tjoandes och tjimmandes som alla andra.
Sen skulle Mamman grilla korv. Tändaren fungerade inte. Hem och hämta tändstickor (borde tagit det direkt såklart, men det brukar vara så smart med den där långa tändaren till grillen - inte idag. P följde med, för han var redan kall om fötterna, eftersom han tagit på sig de skorna jag sa att han inte skulle ta. Det är inte alltid kul att ha rätt. Dessutom borde han haft en varmare tröja. Men jag tjatar inte. Jag delar med mig av min livserfarenhet och vill man inte ta del av den, så får man skylla sig själv (ja, ja inte alltid, men i bland måste man faktiskt få lära sig av erfarenhet om man vägrar lyssna).

Skratt i pulkabacken

Tillbaka ute fick jag faktiskt fart på grillen. Det var så spännande att alla satt med och tittade, istället för att åka = stort fel. Alla hann bli kalla. Speciellt S. När korven väl var klar var hon redan på väg att ruttna. En stund utan vantar (vägrade äta med vantar på) så var hon i kreveringsstadiet och bara tjöt "Ja e kall, ja e kall". Då kom C med R&R. Vi hann typ få i två gråtande barn varsin korv. R åkte ett åk i backen med sin mamma, alla andra ungar frös och gick hem och jag fick plocka ihop allt med en skrikande S bredvid, som ville allt och ingenting (äta korv, gå hem, sätta på sig vantar - you name it). Med C:s hjälp lyckades jag i alla fall plocka ihop allt, släcka glöden och komma hemåt. Med två kassar, fyra pulkor och en tjutande S "Ja e kall, ja e kall, ja e kall...." Helt otroligt nog fick jag henne att gå i trots allt. Väl hemma hällde jag ut halva saftflaskan i hallen - HURRA! Men så fort jag fått av S alla kläder så skuttade hon in på rummet och började leka sjungandes, så hon kan ju inte ha fått några större men i alla fall och när jag sa till de stora barnen att "det var ju ingen bra idé att grilla ute" så fick jag ett rungande "JOOO, det var det visst" till svar, så det är väl bara jag som är vuxentråkig ;) Fast jag erkänner. Jag stod bara där och skrattade mitt i eländet med tjoande småbarn. Hade rätt mysigt trots allt och innan det knorvade ihop sig så hade vi faktiskt RIKTIGT trevligt.

MEN nästa gång jag lägger ut en sån där "bra idé", som att gå ut själv och grilla med 6 ungar, på bloggen kan kanske någon vara snäll och stoppa mig - innan?

Elden värmer

S äter korv