Välkommen till min (o)perfekta blogg.


Letar du efter inspiration till det perfekta hemmet, med tomma ytor och chicka detaljer? Då har du kommit helt fel.

söndag 16 november 2008

Partyprinsessa



Var vi allihop. Förutom partyprinsarna då. Kul när alla var lite extra glittriga sådär för en kväll. Jag hade SÅ trevligt! Tjejkomisarna var verkligen på partyhumör och vi växlade mellan vårt vanliga tjejsnack och fullt ös på dansgolvet. Pratade naturligtvis lite med en del andra också, men det blev lite som vi konstaterade, gärna tjejgänget man drog sig till. Vi träffas ju inte så ofta och man har ju så mycket att prata om :)


Två roliga incidenter i temat "känner igen dig, men vet inte varför" blev det i alla fall under kvällen. Nummer ett startade redan i bilen, då A som jag åkte med konstaterade att han som sålde ljusstaken till mig nog skulle vara där på kvällen. Det hade jag ingen aning om att de känner varandra. Känner ju igen honom som affärsinnehavare i centrum, men inte mer. Trodde nog också att han kände igen mig, som Systembolagsarbetare. Men icke! Så när vi kommer in och går runt och presenterar oss, så säger jag ju "Ja, du har ju varit med och valt ut vår present" (Det var han som tipsade om just den ljusstaken) så bara tittar han på mig helt förvirrat och totalt ovetande om vad jag menar. När han såg ljusstaken klickade det i alla fall till och sedan kunde han till och med koppla mig till mitt jobb. "Fast du brukar inte vara riktigt så - glittrig" Och det kan jag ju hålla med om ;)


Nästa var en kille, som jag växte upp på samma gata som. Vi umgicks inte direkt, men var kompisens kompis om man säger så. Han handlade av mig för några år sedan. Med kort, så jag såg namnet och kände igen honom och då pratade vi lite. Därför kände jag igen honom nu också och trodde ju att han kände igen mig, så när A säger "Dig känner jag igen från gymnasiet" så säger jag: "Ja och jag känner också igen dig" så där lite på skoj, så tittar han på mig och jag inser att han har ingen ANING om vem jag är. Jag som alltid får höra att jag är mig så lik - till och med gamla lärare känner igen mig. Det var väl glittret som sagt. Eller att jag såg ut som en transvestit med lösögonfransar och smink (Jo det är sant, jag som kände mig så fin såg bilderna nu - de bilder jag INTE lägger här. Som maken tog innan jag gick. SÅ himla tjusig ser jag i alla fall inte ut på dem. Har nog ett och annat att lära om sminkningens konster.) Men det spelar ingen roll, för jag kände mig glittrig och partyfin och jag hade urskoj, dessutom ljuger säkert bilderna,så det så :)


Förresten fick mina partyskor epitetet "fotriktiga". Ni ser så olika syn man kan ha på saker och ting här i världen.




5 kommentarer:

Orchid sa...

Snofsigt värre!

En häxa på Vift sa...

vicken pingla! Jättesnygg glamour-outfit ju!

Anonym sa...

Tjusigt värre:) Jag ser ingen likhet med en transvestit, jag lovar! Skorna var fina, klänningen var fin, blingblinget var glittrigt - allt var bra:)

Ulrika Good sa...

Oh, la, la! Väldigt glammigt och o-dammråttigt, får jag säga.

Anonym sa...

Ja, vilken pingla!