En instruktionsbok till mitt nya liv?

Jag måste erkänna. Jag är ingen veckotidningsläsare - Får nån slags flashback att jag kanske nämnt det förrut? Eller var det kanske bara det att jag är rätt ointresserad av kändisar, som jag nämnde? - I vilket fall som helst, det hör litegrann ihop. Detta mitt veckotidningsointresse och mitt kändisointresse. Det FINNS säkert veckotidningar som jag skulle kunna finna intressanta, som vintidningar och Allt om mat mm, men det finns även ett visst mått av snålhet/ekonomiskt intresse i det hela och inom mina budgetramar finns inte att köpa ens de eventuellt intressanta veckotidningarna.

En tidning som jag garanterat ALDRIG kommer att köpa, är Chic. Jag fick den på Indiska av alla ställen, när jag sprang igenom där och köpte en sjal vid min blixtshopping häromveckan. Jag antar att det var meningen som ett litet intresseväckande smakprov för att få fler köpare. Med mig blev det precis tvärtom. Och tro mig, jag läste den med helt öppet sinne, med precis nyvaknat glamour- och flärdintresse, var jag mogen att möta denna nya värld, som jag kände kanske kunde bli min. I alla fall litegrann sådär i kanten. Men ICKE!

Om man vill vara snäll kan man säga att den var väldigt informativ och säkerligen en perfekt öppning för den som vill ha ett snabbpass in i den chica världen. Med allt från vilka väskor jag borde satsa på, till vilken klädstil som är inne och vilka dyra krämer jag borde satsa på till min vinterhy. Jag menar "397 trendtips" det räcker ju mer än ett helt år (räcker trenderna verkligen så länge?). Så en fullständig karta över vilka som var/är tillsammans med vem i Hollywood. Vem klarar sig utan en sån?

MEN så fanns där ett "vardagsreportage" från djungeln. Om kvinnliga krigare i den colombianska FARC-gerillan. Naturligtvis med fokus på det kvinnliga, som tydligen ligger i att, citat: "Även en gerillakrigare vill hålla sig fin och välsminkad" med bild på en kvinna som sitter i djungeln med spegeln och mascaran i högsta hugg och ett vapen bredvid sig. Jag kräks och orkar inte riktigt läsa vidare. Det blir så groteskt och konstigt mitt i allt det glamorösa. Man får liksom bestämma sig för vad det är man vill få fram. Det ger inte mer tyngd åt glittret och ytligheten att man skriver om gerillaförande kvinnor i colombia. Och det ger verkligen inte mer tyngd åt berättelsen om kvinnorna att fokusera på deras behov av vara "kvinnliga", även om de dödar folk. Jag hade tvärtom kunnat köpa det glittriga om jag hade sluppit "samhällsreportaget".

Har ni missat denna hybrid? Säg bara till, jag delar gärna med mig av mitt exemplar - alldeles gratis.