Musikminnen

Jag vet att många ser tillbaka på sin barndoms idoler, med lite pinsamhetskänslor, typ "gillade jag det där". Det gäller inte mig. Jag ÄLSKAR fortfarande samma musik, som då. Däremot är det en annan anledning till de blandade känslorna. Det känns liksom inte rätt att få positiva vibbar när MJ drar loss i sina värsta hits. Hela han har blivit något fult genom alla historier. Så när någon i går satte på en skiva med "Billy Jean" och andra godingar, var det nästan så jag fick gömma mig bakom pallarna på lagret och vicka loss lite. Önskar att musiken kunde få stå helt för sig själv och att man kunde strunta i att blanda in personen bakom. Personen som jag TAPETSERADE väggarna med i mitt internatrum 1984. DET kan däremot kännas lite tonårspinigt, inte för att han blivit som han blev, utan över att även jag varit så där tonårsförälskad i en idol. Men musiken som sagt. DEN håller än!