Om jag någonsin tvivlar på VARFÖR jag älskar min man, så ska jag gå tillbaka och titta på det här inlägget. Följande utspelade sig ikväll i vårt hem:
Jag: "Ville du ha en fredagsdrink (hade efterfrågats tidigare)
R: "Nej, jag är för trött, men ta en du"
Jag: "Nja..."
R: "Jo, men ta en, det är du värd"
Jag: "Nja.."
R: (otroligt påstridig) "Jo, nu tycker jag du gör dig en drajja" och så ser han sådär lite förnulig ut, så att jag bara måste göra mig en.
Sagt och gjort, en drajja görs efter alla (nåja-jag frågade en kund i veckan, eftersom jag egentligen hade nollkoll) konstens regler och maken går in i sovrummet (?) och stökar. När jag kommer in i vardagsrummet är det helt nedsläckt och jag får en order om att "Ställ glaset där" och ett pekande på en rund platta. Glasunderlägg. Lite overkill på vårt sjabbiga bord. Men se! Där hade jag fel. Inte var det overkill inte. Eller? ;)
Kan man annat än älska en sån man?
PS. Filmen är usel - tagen med min mobil, men det lyser alltså och ändrar färg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar