I-landsproblem

Så kallar man ju bland saker, som egentligen inte är så speciellt viktiga. Saker som man egentlgen klarar sig alldeles utmärkt utan, men ändå kan irritera sig nåt enormt på att de inte finns, eller funkar. Som flytande margarin, när man ska steka plättar (fy tusan vad meckigt att hålla på med kladdigt margarin i klump, som jag gjorde i dag), eller som ett tangentbord till datorn. Eller dator ö.h taget, som också har hänt. Sedan i går har vi suttit som anonyma bisittare vid datorn, utan möjlighet att kunna kommentera, svara på inlägg, eller mail, eller ens logga in på olika sidor. HEMSKT va ;)
Hur kommer sig då detta? Jo, jag skulle vara lite smart i går kväll, då S hängde över bordet och mitt vinglas. Så jag ställde det på skrivytan vid datorn. En halv minut senare smällde S till dörren till vårt dataskåp - SPLASH! Rätt över tangentbordet for de bittra dropparna, nyligen urvridna ur slattbotten på en urgammal tetra (ännu ett i-landsproblem - inget mer vin och jag som var så sugen, trots att det var surt). Närmast stod snart-tonåringen. "Lyft på den" skrek jag. FÅNSTIRR. "Men lyft på den då" Fortfarande ingen reaktion. "LYFT PÅ TANGENTBORDET!!" Till slut klev maken fram och lyfte. (Är det verkligen så att bli tonåring? Eller är han bara en sådan sort? Låt honom inte välja läkaryrket i så fall...) "Jag fick panik".
Inte har det stackars tangentbordet blivit sig likt efter denna omilda behandling. Just nu har vi snott ungarnas. Knackigt och kladdigt till tusen, men vad gör man inte för att kunna vara online igen :)
Vi har en regel numera - ingen vätska på skrivytan. Ska försöka hålla det...