I går var det klassfest i F:s klass. Han var "inte så sugen på att gå". Jag har pushat hela veckan och igår hade R fått iväg honom i alla fall (läs tvingat). Vi hade kommit överens om att han skulle ta med mobilen och
ringa när han ville gå hem. Det hade han naturligtvis glömt. Vid tio skulle det i alla fall sluta, så jag gick hemifrån vid kvart i. Mötte i omgångar två barn + pappor, från hans klass, vilka jag hejade på. INGEN kunde kläcka ur sig att det slutat tidigare och att ingen fanns kvar där uppe. Vad tusan trodde de att jag skulle ditåt och göra vid den tiden, om inte möta F? De KAN iofs ha missat att han gått, men det känns rätt otroligt. För i lokalen var det låst och det var tomt på folk i närheten.
ringa när han ville gå hem. Det hade han naturligtvis glömt. Vid tio skulle det i alla fall sluta, så jag gick hemifrån vid kvart i. Mötte i omgångar två barn + pappor, från hans klass, vilka jag hejade på. INGEN kunde kläcka ur sig att det slutat tidigare och att ingen fanns kvar där uppe. Vad tusan trodde de att jag skulle ditåt och göra vid den tiden, om inte möta F? De KAN iofs ha missat att han gått, men det känns rätt otroligt. För i lokalen var det låst och det var tomt på folk i närheten. Uppe i mörkret bakom skolgården hördes stökiga ungdomar och glas som klirrade. Jag är ledsen, men då blir jag ingen kaxig vuxen, som kollar läget, utan en rädd och ensam tjej, som snabbt drar därifrån. Tur med mobil, för R kunde meddela att F precis kommit hem. Mötte på vägen F:s klasskompis med föräldrar (tidigare den kompis han lekte mest med). De hade följt F och en annan kille hem. Så otroligt gulligt!
F hade haft kul. Spelat "Guitar hero" och ätit chips - det var typ det enda intressanta han hade att berätta i alla fall ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar