Den demokratiske chefen

I dag känner jag mig arg - och
fånig.

Ledsen och besviken kanske också passar in.

Pang bom igår så fick vi presenterat en lista på nya ansvarsområden på jobbet. "Rotation", "bra att börja på något nytt", "det är hugget i sten" och "vi sätter igång i morgon".

Vabbar ju, men var med på ett tema-möte på kvällen och där passade chefen på att presentera detta - på övertid och utan egentlig möjlighet till kommentarer (det var ju som sagt hugget i sten). Jag fick ändå ur mig både ett ironiskt "Den demokratiske chefen" (vilket han just fått som positivt omdöme under temamötet) och som snabb kommentar till vad vi tyckte, att: "För första gången känner jag mig inte positiv till förändringar".

Sitter här och tänker att mycket av mina känslor beror på att jag varit vaken med feberhallucinerande 2-åring två nätter i rad och är lite för trött för att tänka klart. Men oavsett om jag kanske har identifierat mig FÖR mycket med min roll, så känner jag mig överkörd. OM det nu är en förändring som måste ske, är jag fånig om jag tycker att det presenteras lite okänsligt?

Jag vet en till som kände sig totalt överkörd - hon berättade precis innan om hur hon planerat för förändringar på sitt område inom den närmaste månaden. I dag jobbar hon inte ens med det längre. Vet en annan, som absolut inte är intresserad av sitt område. Hon kom in sist i gruppen och fick bara ta det som "blev över". För hennes del är det naturligtvis skönt att äntligen få ett roligare område. MEN som sagt, det betyder ju inte att det behövde säga PANG.

Ska självklart ta upp hur jag känner på fredag, när vi har ledningsgruppsmöte, men jag var bara tvungen att få ur mig lite. Brukar chefer vara så här? Min brukar det inte, så jag känner mig lite smått chockad.